Magnolior i färg

Min äldsta Magnolia är från 2000 och heter Elisabeth. En blekgul rätt så stor buske idag, men den höll på att gå till rådjursmat och rådjursfejning och den var nog inte mer än 1 dm när jag räddade den.
Jag har under åren köpt säkert ett tiotal Magnolior som sturkit med vid rådjursfejningen. Men nu har jag lärt mig att skydda dem, ialla fall de flesta.

Med hjälp av Lennart Söderbergs bok om Magnolior och Ipaden har jag fösökt hitta namnen på de magnolior jag har idag. ett tiotal kan jag namnet på men jag har minst två som jag inte känner till. När manköper magnolior på växtmarkander så är det ju oftast egna hybrider.

 

Detta är en av flickmagnoliorna Susan heter hon. Hon stod tillsammans med en större variant på Älvsjömässan, ett år, men har nu växt till sig rejält. Susan står i ren lerjord, vilket inte är det bästa kanske, men det är den jord som finns hos mig. När den blommar så här på bar kvist ser den nästan ut som ett stort påskris med fjädrar.

Gunnebert köpte det större exemplaret men jag ha glömt att fråga hur hon mår.

Magnolia

Det är något särskilt med Magnolior och dess blommor.
Jag har försökt bringa ordning bland mina magnoliabuskar. Även om  en del kommer att bli träd så småningom så är de inte mer än buskar i min trädgård ännu och kanske är det tur det .

Visst är den vacker! Denna har jag inte kunnat identifiera på bilden, men det kommer en vår snart och då får jag göra ett nytt försök.

Magnolia sieboldii, Buskmagnolian är en av de finaste jag vet. Den är härdig så det förslår men vill ha mycket fukt och står inte ut med torrperioder.

Wada´s Memory är en Salicifolia hybrid, den blommar riktligt redan  som liten, men blir med tiden ett stort träd.

Mera gräslikt

Halvgräs har aldrig vippor utan bara ax. Carexfamiljen har mycket att välja på i trädgården. Jag gillar de flesta som används i trädgårdssammanhang här är ett litet axplock.

Carex comans 'Frosted curls' rekomenderara jag den är så sirlig och fin, men man måste kamma den på våren för att den ska se snygg ut.

Carex elata 'Aurea' lyser upp i halvskugga och är verkligen snygg!!!

Carex muskingumensis är lite för stökig men hålls här på plats av ett växtstöd.

 

Carex oshimensis 'Evergold' vintergrön starr som växer i Japans torrskogar. Det är nog därför den är så tålig och tacksam. den passar bra att kombinera med andra växter i ett  höstarrangemang.

Carex siderosticha den växer inte riktigt snyggt, men den har vackra färger. 

Carex siderosticha 'Vaerigata' Bredbladsstarrr ett mycket tacksamt och vackert gräs .

Carex comans? jag har haft flera sorter de bruna carexformerna men är osäker på om det är rätt art. Vacker är den i alla fall.

 

Gräsligt

Gräs tillsammans med grus eller sten är vackert och det skulle jag gärna ha mer utav.
Men gräs tar plats och behöver ofta stå i ensam majestät för att komma till sin rätt. Detta är så svårt att fullfölja, då man som jag faller för än det ena än det andra, så det blir ibland lite för tätt.
De höga gräsen storhetstid är nog september månad då de hinner gå i blom, men även nu i oktober tycker jag de ser fina ut. Jag är mycket förtjust i Mischantus, där det finns många fina sorter.

Miscanthus sinensis 'Nishidake' med fina plymer

 

Miscanthus sinensis 'Kleine Fontäne'

 

Mischanthus x giganteus
Kanske står den på fel plats, ännu är den inte så stor.

 

Miscanthus tinctoria 'Vaerigata'

Silveraxens tid

 

Actaea simplex 'Brunette' doftar underbart så här års. Det mörka bladverket kontrasterar fint till de vita blommorna. Det är ungeför som på våren då jag blir så glad för de första blommorna, även höstens sista blommning uppskattar jag lite extra.

 

 

Actaea racemosa 'Pink Spike' är om möjligt ännu mörkare i bladverket, vilket inte syns på bilden. Den verkar slå ut lite senare eller så står den lite mer skuggigt.

På trädgårdsmässan våre 2013, kommer vi förhoppningsvis att sälja en ny sort som heter Queen of Sheba som också är mörkbladig.
Tidigare hette de Cimicifuga och det används fortfarande i många sammanhang.